Midja
Just nu är många jeans väldigt höga i midjan men vi på JC tycker att det som ser bra ut ser bra ut, oavsett hur långt det är mellan grenen och midjan.

Ben
Traditionellt har benet varit den del av jeansbyxan som givit den dess karaktär: från Ramones-smala stuprörsjeans till utsvängda hippiebyxor. I dag handlar det mindre om ett allenarådande mode där alla måste ha samma benskärning som om en individuell anpassning, där man väljer ur hela spektrumet från verkligt breda till supertighta ben allt efter humör – även om de verkligt smala byxorna helt klart är tillbaka. Och diskussionen kring huruvida jeansen ska vikas upp eller inte fortsätter.

Gren
1937 började Levi’s täcka över nitarna i jeansens bakfickor efter klagomål om att de repade stolar och sadlar. Till slut försvann de nitarna helt och hållet. Men en annan nit skulle sitta kvar lite längre, och det var den som höll ihop byxorna i grenen. Det ramlade in klagomål från cowboys som hävdade att de bränt sig på niten då de råkat sitta för nära lägerelden. Men Levi’s-chefen Walter A Haas var svårflirtad och 1941 bestämde han sig för att provsitta ett par 501:or framför en lägereld en kort stund. På hans direkta order försvann sedan niten för alltid.

Fickor
Basisten Me’Shell sade en gång om elbasen att den “har fyra strängar. Punkt slut.” Detsamma skulle kunna sägas om jeans: de har fem fickor. Visst finns det undantag, men den gamla femficksdesignen står sig än i dag. De två fickorna fram är i regel placerade på insidan av byxbenet, medan bakfickorna (vilka för övrigt länge saknades på damjeansen) oftast är sydda ovanpå baken. Den femte fickan är liten och sitter i originaldesignen innanför höger framficka. Här kan man stoppa en liten klocka eller små mynt, eller kanske en ring eller sedlar.

Bakficksbrodyr
Trots att den inte fyller någon egentlig funktion har den ofta förekommande brodyren på jeansens bakfickor blivit ett igenkänningsmärke på samma sätt som kylarfigurer på en bil omedelbart vittnar om vilken fabrik den tillverkats i. På nittiotalet inledde Evisu (som tagit sitt namn från det japanska uttalet för “Levi’s”) en ny trend genom att måla en kraftigt överdimensionerad logga på jeansen.

Nitar
Det är på sätt och vis nitarna – ofta tillverkade av koppar – som gör jeansen till just jeans. USAs patent nummer 139 121 gällande “förbättringar i fastsättandet av ficköppningar” godkändes den 20 maj 1873, och gjorde så uppfinnaren Jacob Davis och finansiären Levi Strauss till jeansens pappor. De nitade byxorna gick inte sönder lika ofta som de onitade, och guldvaskarna i San Fransisco var inte sena att ta den nya uppfinningen till sig.

Läderlapp
Två män leder varsin häst åt varsitt håll. I mitten: ett par jeans, fastbundna till hästarna. Det avbildade försöket att slita sönder byxorna ska förstås visa på deras överlägsna styrka, och har prytt läderlappen på ett par Levi’s sedan slutet av 1800-talet. Konkurrerande märken har gjort sina versioner, exempelvis med två elefanter som försöker utföra samma experiment. Även om läderlappen lever kvar är motivet i dag ofta annorlunda: från enkla variationer på märkets logotyp till avancerade illustrationer i flerfärgstryck.

Hällor
Bra för den som vill ha bälte eller skärp i jeansen, men även bra för den som vill visa att han eller hon inte bär bälte eller skärp. Fram till trettiotalet kompletterades hällorna med hängselknappar, vilka försvann när hängselmodet dog.

Tyglapp
Liksom bakficksbrodyren signalerar den lilla tyglappen vilket märke jeansen har, även om en viss del av den funktionen förtagits i och med att märkena härmat varandras utformning av detaljen. Det var (återigen) en Levi’s-skräddare som 1936, under det företagets mest innovationsrika tid, sydde in en röd tygbit vid högra bakfickan för att visa att byxorna var ett par Levi’s. Sedan dess har den hängt med, imiterad och utvecklad på nästan lika många sätt som det finns jeanstillverkare.

Blixtlås
Från början hade männens jeans gylfen där fram, medan damjeansen hade gylfen på sidan eller i ryggen. På sextiotalet hade gylfen flyttats till en mer central position även för kvinnorna. Själva blixtlåset kan vi tacka svenske Gideon Sundbäck för – läs mer i avsnittet “En svensk jeanshjälte”.